När stormen bedarrat

After the storm - Some rights reserved by Nomadic Lass

Jag satt med min kollega Anja idag och vi kunde konstatera att saker börjat lägga sig lite. Visst har det blivit lite mindre stress och lite lugnare på jobbet? Vi hade båda upplevt en kort stund av Jaha, vad ska jag göra nu? En konstig känsla av att inte ha något akut arbete hängande över axeln. Att-göra-listan är i princip tom. Strömmen av kollegor med frågor och problem har sinat till hanterbar nivå och det går att komma in i personalrummet utan att behöva bli överfallen med supportfrågor. Vi tänkte att snart kanske vi kan börja göra sådant som vi verkligen gillar att göra. Påta ihop instruktioner och workshops. Driva utvecklingen framåt istället för att göra brandutryckningar.

Nu ska man inte missförstå mig. Jag stormtrivs på mitt jobb, jag gillar när det är högt tempo och när det man är en del av utvecklingen.

Men arbetsbördan har varit extremt intensiv under hösten. Främsta orsaken till detta stavas Unikum och hand i hand med det Lgr11, Bedömningsmatriser och LPP. Den stora skillnaden mellan Unikum och de flesta andra IKT-baserade skolverktygen är att Unikum kommer ingen undan! Lärplattformar kan man, om man inte är så intresserad välja att inte sätta sig in i så mycket, men utvecklingssamtal måste alla föräldrar och elever gå på och skriftliga omdöme kommer du som lärare inte undan. Jag tror att det är bra. Alla, även de mest motvilliga tvingas använda datorerna och det skapar en större vana och en mindre rädsla att försöka sig på andra verktyg. Unikum är ett utmärkt redskap för att arbeta med elevers bedömning och när vi väl kommit över tröskeln och folk känner sig trygga med användandet kommer vi ha stor nytta av det arbete vi lagt ner.

Som skoladministratör och nyckelperson för Unikum på skolan har det blivit mycket teknisk handhavandesupport med kollegor, men också många spännande och intressanta diskussioner kring bedömning och hur vi uttrycker oss på ett fackmannamässigt, men också begripligt sätt.

Ännu har inte alla klasser haft sina samtal, men det mesta verkar rulla på och jag kan börja fokusera på andra saker. Det finns ju så mycket kul att ta tag i!

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till När stormen bedarrat

  1. Eva Missler skriver:

    Jag känner igen mig till punkt och pricka! Stormen har börjat bedarra hos oss också, och jag har tom haft tid att sitta ner och planera lektioner riktigt igen, sånt som alltid varit så självklart innan

  2. Hatte skriver:

    Jag saknar er på Tuna när jag hör den proffsiga handledning in i datorns värld du gett mina förra kolleger. Heja och ge dej någon minuts normal andning nu när tempot tillåter. Kramar till er alla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s