Ronneby really was the shit!

Learning is The shit

I december låg jag i min säng med iPaden i knät. Jag skummade igenom Twitter, Facebook och mina bloggflöden. Min uppmärksamhet faller på ett inlägg av Christina Löfving (IT-mamman). Ett projekt, initierat av Micke Gunnarsson och CELA, under namnet ”The shit” höll på att planeras. Det skulle vara en konferens som inte bara bestod bordssamtal och salsittningar. Det skulle vara utöver det vanliga. Detta kändes lockande!

Jag har verkligen haft förmånen att åka på fantastiska konferenser om lärande och framtidens skola under våren. I januari var jag i London på BETT-mässan och sög i mig klokskaper från svenska och internationella föreläsare. I april var det återigen dags. Då bar det av till Kista och SETT-mässan, en imponerande uppstickare som bjöd på svenska föreläsareliten när det kommer till skola och skolutveckling.

Och nu har jag också varit i Ronneby och det har verkligen varit något helt annat. Det är tveklöst den händelse under våren som satt störst avtryck i mig. Utan konkurrens.

När jag i söndags anlände Brunnsparken i Ronneby tillsammans med min kollega och vän Hannes möttes jag av ett tältläger mitt på den stora Fredsplanen. Det såg ut som om Kiviks marknad ynglat av sig, eller kanske att en cirkus slagit sig ner på gräset. Det skulle visa sig att så nästan var fallet.

bild: Learning is the shit

Learning Is the Shit är en konferens som ställer krav på sina deltagare. Inte krav i meningen att det skulle vara kravfyllt. Snarare så att det krävs att du går in i hela händelsen med öppet hjärta, att du är beredd ge lika mycket som du tar in. Konferensen tillämpar Lagen om två fötter. Du får gå precis vart du vill. Om du inte har något att lära har du rätt att gå. Om du känner att du inte har något att bidra med har du rätt att gå.

Programmet varvade förbokade workshops med så kallade Un-conference pass. Ett sådant pass (översatt till Knytkonferens) utgår ifrån att de deltagare som vill skriver upp sig på en tavla – Gridden. Antingen känner du att du har något du vill dela med dig av, en kunskap du gärna vill sprida. Eller har du en frågeställning du vill diskutera. Det kallas Open Space (a.k.a. Öppen Spis). Du behöver du inte ha svaret på frågan, men du sätter frågan i centrum och ser till att den diskuteras. Principen för en Un-conference går under fyra förhållningsregler:

1. Den som kommer är alltid rätt person.
2. När det startar är det rätt tid att starta.
3. Vad som än händer är det det ända som kunde hända.
4. När det är över är det över.

Det är omöjligt att återberätta alla intryck från Learning is the Shit. Det är så många, stora och små. Micke Gunnarssons avslutningsföreläsning som skulle fått Jonas Gardell att tappa hakan och som fick stora tältet på Fredsplanen att likna ett väckelsemöte. Eller när jag fick kika ner i Kristina Alexanderssons hemliga väska med små Star Warsleksaker.

En titt ner i kalexandersons hemliga väska

Jag tror att de faktorer som gör att jag blev så omskakad kan sammanfattas i nedanstående faktorer:

1. Det är en konferens som lever som den lär. Om lärande går ut på kreativitet, att interagera med människor, röra på sig, lyssna på musik, utmana komfortzonen och våga misslyckas så är det precis vad vi fick vara med om. Nycirkus, Lunchbeat, Open space.
2. Ett upplägg som bäddar för samtal, diskussion, nätverkande och nya vänner. Ett exempel. Lunchen bestod av en picknickkorg för fem. Ta en korg och en filt och leta upp några att luncha med.
3. Avslappnad stämning. I ett tält i en park kan det inte bli stelt och uppstyltat. Lite skit under naglarna och det är likadant för alla.
4. Väldigt kompetenta föreläsare till alla workshops, så klart.
5. Och sist men inte minst det otroliga engagemang och hjärta som den välslipade organisationen gick in med smittade av sig på alla!

I april släpptes första utmaningen av åtta som skulle vara som en förberedelse inför konferensen. Det var uppdrag som deltagarna utmanades att anta för att på olika sätt illustrerar lärande i varierande form. I vinstpotten: en och en halv timmes föreläsning av Micke Gunnarsson. Jag hoppade på (ivrigt påhejad av kollega Anja), dels för att vinsten lockade, dels för att uppgifterna var utmanande och roliga, men också för att tävlingsmänniskan i mig inte kunde låta bli!

Här är mina bidrag:

1. Berätta om ett tillfälle i livet då lärande betydde extra mycket för dig.
2. Fråga ett eller flera barn ”Hur lär du dig saker?” och redovisa sedan deras svar på valfritt sätt.
3. Hitta ett filmklipp på nätet om lärande. Dela med dig av länken till klippet och beskriv med tre meningar varför just detta är viktigt för dig när det gäller lärande.
4. Lär dig något nytt! Dokumentera sen på valfritt sätt vad du har lärt dig och hur du lärde dig det.
5. Spela in din egen instruktionsfilm om valfritt ämne på max en minut.
6. Att leka är en fantastisk inspirationskälla till lärande, därför vill vi att du delar med dig av dina två favoritlekar.
   Berätta hur de går till och vad man kan lära sig av att leka dem.
7. Dela med dig av ditt favoritcitat om lärande, dela också med dig om dina tankar kring varför detta citat är så bra.
8. Nu är det dags för dig att lära någon annan något nytt. Berätta om vem du lärde vad och hur du gjorde.

Och visst vann jag! Nu gäller det bara att ta till vara vinsten på bästa sätt!